Måste dra till emil och boka tid för att fylla i tatueringarna så dem blir perfa :) men känns så där eftersom det gjorde så sjukt ont :s haha känsel människan nummer ett... 

 

Jag har nog väldigt låg smärtgräns men jag gråter inte när det gör ont för det, jag garvar ist om det gör skit ont. Och då menar jag verkligen tok garvar! okej när jag tatuerade mig satt jag ju inte och garva men när jag slår mig, typ när jag fått hjärnskakningarna eller så då garvar jag. Det är lixom mitt sätt att reagera, pappa är typ likadan haha

 

Det var som när jag var med om en rejäl bilolycka/avkörning (karusellåkande snurrbil över vägen och ner i diket och höll på att hamna upp och ner händelse) så vart jag ju såklart rädd och fick bajs ont i nacken och smällde i huvudet. Då as garvade jag typ hela tiden tills jag låg totalt fastspänd i ambulansen och fick inte röra mig, då kom paniken smärtan och rädslan på en och samma gång då kom tårarna, men innan det så bara skrattade jag och drog as dåliga skämt osv.. Det roliga var att efteråt sa lea (hon var med i bilen när jag körde av) att hon vart glad att jag garvade för annars hade hon blivit extremt orolig för då hade de vart nått riktigt fel på mig, hon känner mig hon hihi

 

Lite kul att vi har kommit varandra lite närmare i vännskapen igen nu efter olyckan, att det ska till en bilolycka för att komma nära varann igen, jag säger då det ;)

 

Oj nu vart det långt inlägg

 

Tjarrå!

 

 

Jag efter olyckan :/